Kärlekens dag

Idag, fredagen den 3/4-20, är det kärlekens dag.

Jag har aldrig hört talas om den tidigare men jag gillar kärlek så därför vill jag uppmärksamma kärlekens dag i detta blogginlägg.

Dock önskar jag att varje dag ska gå i kärlekens tecken då kärlek är bland det bästa som finns i livet, eller hur?!

Alla människor borde få uppleva kärlek men tyvärr är det inte så. Det finns många människor som är ensamma och vars högsta önskan är att få uppleva kärlek och jag skulle vilja hävda att kärlek är en djup allmänmänskligt behov, hos de flesta, för det finns trots allt människor som väljer ensamhet, som väljer att inte leva i en kärleksrelation.

Nu behöver ju kärlek inte bara handla om kärlek mellan partners, det kan ju såklart vara kärlek till barn, föräldrar, vänner med flera.

Hur som helst så är jag JÄTTEKÄR!

Du som läser min blogg vet att min exman och jag återförenats efter tredje försöket precis innan julen 2019 och jag är lika kär i honom nu som jag var när vi träffades den 8/2-2011.

Innan vi återförenades skrev jag ett utkast till ett blogginlägg som jag kallade Hur slutar man älska någon? men som jag inte publicerade eftersom vi återförenades strax efter det att jag skrev det och det kändes inte aktuellt att publicera inlägget.

Jag var väldigt ledsen och förtvivlad (som du kommer märka) när jag skrev detta men det kändes skönt efteråt att sätta ord på mina känslor för min exman:

 

Hur slutar man älska någon?

Jag funderar då och då på den oväntade och oönskade vändningen mitt liv tog i och med skilsmässan sommaren 2017.

När jag gifte mig med min exman 2006 efter 5 års relation så var jag helt säker på att det var ”för alltid”, livet ut, tills döden skiljer oss åt, i medgång och motgång…

Men min exman hade en annan syn på relationen och äktenskapet och bestämde därför att vi skulle separera 2017.

Du som läser min blogg vet att detta kom som en blixt från klar himmel och jag fattade ingenting.

Jag har fortfarande svårt att förstå då det finns så många frågetecken.

Min exman hade nämligen inte förmågan att tala om för mig vad det egentligen handlade om, varför han ville skiljas utan kom med en massa luddiga förklaringar såsom ”jag vill leva ett annat slags liv”.

Vad betyder det?

Att vi skulle leva ett annat slags liv? Vad för slags liv? Att han ville leva sitt liv utan mig?

Jag vet faktiskt inte varför han ville skiljas och det är nog bland annat därför jag har så svårt att släppa detta.

Han uttryckte aldrig ”jag har slutat älska dig”, eller ”mina känslor för dig har svalnat” eller något liknande så jag vet inte vad det var.

Jag är inte helt säker på att han själv vet heller. Han kanske hamnade i nån slags kris, men oavsett så tycker jag att vuxna människor bör prata med varandra.

Om man är missnöjd med något i relationen så tycker jag att man kan berätta det för sin partner genom att sätta ord på sina känslor.

Jag hade varit den första att ändra på saker i vår relation om min exman hade önskat det men jag fick inte en chans.

Han bestämde från ena dagen till nästa att det var över.

Sexton års relation var bara över, helt utan förklaring.

Jag hoppas att jag snart kan sluta med dessa funderingar och lägga det som varit bakom mig, för vår relation är slut, den är över och jag måste släppa taget. 

Jag måste gå vidare, gå vidare utan honom, utan min bästa vän.

Men mina känslor för min exman är inte över…Jag har aldrig slutat älska honom och det är nog därför jag har så svårt att släppa detta.

Jag vet hur man älskar men jag vet inte hur man slutar.

Hur slutar man älska någon som man älskar?

Vad gör man när saknaden efter någon man älskar är så stor att man knappt kan andas?

 

Jag har läst att sorgen har olika processer som handlar om förnekelse, ilska, depression och acceptans och jag börjar tro att jag är i depressionsfasen. Eller i vart fall oerhört-ledsen-fasen.

Dessa processer stämmer väl in på mig och min sorgeprocess i samband med min och min exmans separation.

När han bestämde att vi skulle separera så kom det som en fullständigt chock för mig. Jag ville verkligen inte separera och var i förnekelseprocessen flera månader.

Jag minns forfarande hur min syster Emma till slut sa till mig ”Anna, det är slut, det är över…” Jag minns att jag tyckte det var så elakt sagt av henne även om jag innerst inne visste att hon hade rätt.

Det var och är över.

Det var och är slut.

Efter förnekelseprocessen var jag i vara-arg-fasen säkert i två år och har precis kommit ur den så det är väl logiskt att depressionsfasen kommer nu…

Jag tror att dessa känslor och tankar förstärks av att det snart är jul och jag ska inte sticka under stol med att det blir extra påtagligt att man är singel och dessutom den som blev lämnad och övergiven när det är sådana familjehögtider. Då ska vi ju vara tillsammans.

Nu är ju jag inte ensam på julen om någon trodde det. Jag firar med min familj och mitt älskade barnbarn.

 

Har du varit med om någon situation där du blivit djupt besviken och nästintill tillintetgjord av någon du älskar?

Har du blivit lämnad?

Hur var det för dig som varit med om en separation där du inte ville separera?

Hur tog du dig igenom det?

Hur slutar man älska någon?

 

Ha en bra dag och glöm inte bort att ge dig själv tid att läka!

 

En anledning till att min exman och jag kunde återförenas är att vi slutade aldrig älska varandra, kärleken fanns kvar❤️

 

Ha en bra dag och glöm inte bort visa att du älskar din partner och/eller din familj!