Boktips på samtida böcker del 2 av 2

Förra veckan, den 25/7-19 så skrev jag ett inlägg med boktips på några av de klassiker jag läst och i detta inlägg fortsätter jag med boktips men nu med mer samtida författare.

Följande böcker har givit mig mycket starka läsupplevelser och jag hoppas att något av mina boktips kan inspirerar dig till att läsa fler böcker, för det är verkligen underbart att läsa.

Lyckad nedfrysning av herr Moro

Lyckad nedfrysning av Herr Moro gavs ut 1992 och är en samling fotografier, noveller, brev och dikter som speglar den moderna världens handlingar och känsloliv. Civilkurage blandas med övergrepp och boken uppmuntrar oss att fundera på vem man är och vill vara. Genom olika texter, dikter och bilder så visas människans livsvillkor, historia och utveckling.

I innehållet märks bland annat en reklamtext från ett amerikanskt Kryonikföretag, utdrag ur Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål, novellen Hängningen av George Orwell samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Bland fotona finns bilder på dansande ungdomar, atombomben över Nagasaki 1945, en pojke som fastnat med armen i en godisautomat och en ko med framavlat jättejuver, avsett för maximal mjölkproduktion.

Dessvärre är boken slut sen många år på bokförlaget men den går att hitta på ett bibliotek nära dig.

 

Vita Andersen

Vita Andersen som är en dansk författarinna född 1942 har skrivit ett flertal böcker inom genren romaner och främst socialrealism.

”Vilken hand vill du ha?”, ”Håll käften och var söt”, ”Älska mig” och ”Lampskärmarna” är några av hennes böcker som jag läst och som gjorde mycket starkt intryck på mig, så starkt att jag till och med satte upp ”Älska mig” och ”Lampskärmarna” som teaterpjäser på min egen teater som hette Teater Sexton (Teater Sexton kan du läsa mer om här på bloggen framöver). Vita Andersen skriver främst om utsatta barn; barn i utanförskap och i dysfunktionella familjer. 

 

Majgull Axelsson

Även Majgull Axelsson (född 1947) har skrivit flera böcker om barn och kvinnor i utsatthet inom socialrealism.

”Rosario är död” är nog den starkaste boken jag någonsin läst. Den är en slags dokumentär roman som utgavs 1989 om barn och gatubarn på Filippinerna och den handlar om gatubarn och barnprostitution där läsaren får lära känna verkliga personer, bland andra så får vi följa Rosarios öde som gatubarn och prostituerad i Filippinerna. Ett öde som är så fruktansvärt och vidrigt så jag har nästan inte några ord…

Boken ”Aprilhäxan” handlar om Desirée, som är gravt rörelsehindrad, och hennes tre fostersystrar, som alla är uppkallade efter ”hagasessorna”. Eftersom hon blev bortlämnad till en institution som liten på grund av sin funktionsnedsättning, känner systrarna inte till henne, men hon kan följa deras liv då hon är en ”aprilhäxa” och kan se genom någon annan varelses öga. Hon upplever att någon av systrarna stulit det liv som var avsett för henne.

”Jag heter inte Miriam” är en roman som handlar om 85-åriga Miriam Adolfsson som ser tillbaks på sitt liv som koncentrationslägerfånge i Auschwitz och Ravensbrück och hur hon med Folke Bernadottes ”Vita bussar” kom till Sverige. Malika växer upp i en liten lantlig by i Tyskland då polisen i början av kriget slår till. Familjen splittras och Malika och lillebror Didi hamnar på ett barnhem som sköts av nunnor. Malika och Didi förs senare till Auschwitz, där de hamnar i zigenarlägret. I samband med en transport till Ravensbrück tar Malika över klänningen från en judinna som dött under transporten. Märket på klänningen markerar att hon är judinna och hon identifieras därför som jude av lägerledningen. Hon antar namnet Miriam Goldberg. Miriam hamnar så småningom i Nässjö. I romanen skildras alla de kulturkrockar som uppstår i mötet med det svenska samhället.

 

Susanne Alakoski

Susanna Alakoski (född 1962) är en annan av mina favoritförfattarinnor som åxå hon skriver i genren socialrealism. Hon är jobbat många år inom socialtjänsten och har mött både barn och vuxna som haft det riktigt tufft och det är bland annat deras vardag och liv hon skriver om i böckerna ”Håpas du trifs bra i fengelset”, ”Svinalängorna” och ”Oktober i fattigsverige” som jag verkligen kan rekommendera.

 

Katarina Wennstam

Katarina Wennstam (född 1973) har även hon skrivit många viktiga böcker som inlägg i samhällsdebatten om mäns våld mot kvinnor och hennes böcker ”Flickan och skulden”, ”En riktig våldtäktsman” och ”Alfahannen” är verkligen läsvärda.

 

Lena Andersson

Jag avslutar detta boktipsinlägg med fabeln Duck City av Lena Andersson (född 1970)

Duck City handlar om några personer i det fiktiva landet Duck City. Majoriteten av befolkningen är överviktiga, och 90% har typ 2-diabetes. Därför har regeringen startat ett krig mot fetman. Alla som har mer än en viss procent kroppsfett skickas till bantningsläger. Men samtidigt som kriget mot ”den vita valen” rasar så fortsätter John von Andersson, i skydd av sin vänskap med presidenten, att producera friterade, sockerrika livsmedel, som serveras överallt, t.o.m. på sjukhusen.

 

Som du märker är det främst kvinnliga författarinnor bland mina samtida favoriter medan det var främst män bland klassikerna och den röda tråden har varit mänskliga rättigheter, allt från den politiska fiktionen genom fabeln till de dokumentära romanerna inom socialrealism som legat mig närmast hjärtat.

 

Vad läser du helst?

Har du någon eller några favoritförfattare?

Vilken eller vilka böcker har givit dig starka läsupplevelser?

 

Ha en bra dag och glöm inte bort att det är underbart att läsa en god bok!