Tips till er som ska separera

Jag måste erkänna att jag haft otroligt starka hämndkänslor mot min exman, och jag har funderat jättemycket på detta med hämnd och varför jag känt så starka känslor av hämndlystnad.

Jag har haft ett jättestarkt behov av att få upprättelse då jag känt mig oerhört sviken och sårad, den som blev bortvald, lämnad, ensam och det är inte förens nu, två år efter skilsmässan som jag känner att detta börjar avta, eller rättare sagt det är inte förens nu jag känner att det är destruktivt att fortsätta vara i hämndkänslan för hämnden håller såren öppna.

Även om man ibland kan känna att hämnden är ljuv eller öga för öga så måste den bästa hämnden vara att glömma och gå vidare i sitt liv och vara lycklig, eller hur?

Jag är inte arg på min exman för att han slutade älska mig.

Men jag har varit väldigt ledsen för det, för jag slutade inte älska honom och hade verkligen tänkt att äktenskapet var för evigt, i medgång och motgång. Att vi skulle hålla ihop oavsett, att vi skulle ta oss igenom alla ups and downs. För han var inte bara mannen i mitt liv, han var även min bästa vän.

Men så är det ju i livet, man kan inte styra över sina känslor men man kan välja att bete sig anständigt mot andra människor i en skilsmässa och det var det som skapade dessa starka känslor av att vilja hämnas.

Jag har inte velat hämnas för att han faktiskt slutade älska mig, jag kände hämndlystnad för att han betedde sig mycket illa mot mig.

Hans alla lögner, smusslande, projektioner, taskig attityd, svek, bli förd bakom ljuset, falska förhoppningar.

Jag tyckte inte, och tycker fortfarande inte, att jag förtjänade den behandlingen. Men det tyckte tydligen min exman.

Han betedde sig oerhört fult mot mig och det var det som skapade mina hämndkänslor.

Men det är som det är. Det får ju stå för honom.

 

Nu har jag i alla fall kommit till det stadiet att jag inser att jag måste sluta tänka på hämnd då det inte är konstruktivt eller givande på något sätt. Hämndlystnad äter upp en inifrån och föder inget bra.

Jag måste helt enkelt lägga skilsmässan bakom mig nu och se framåt, vilket jag äntligen känner att jag kan göra.

För mig har det tagit mer än 2 år att komma hit och jag vet inte om det är en kort eller lång tid men nu känner jag att hämndkänslorna börjar avta och jag ser med tillförsikt på framtiden.

Det kanske låter löjligt men denna sommaroutfit som jag skrev om i inlägget Tips på hur du kan återanvända din bröllopsoutfit får representera mitt liv from nu.

Den version av mig som jag kallar 3.0🌺 

Den version av mig som nu har ett ”golv”, en känsla av stabilitet och trygghet i mig själv och med mig själv. Den version som lärt sig att sårbarhet är styrka och att det inte finns något ont som inte har något gott med sig.

 

Ett hett tips till dig/er som går i separationstankar är att vara anständiga mot varandra, även om ni väljer att gå skilda vägar.

Kärleken kan slockna men det betyder inte att man behöver bete sig illa mot sin partner.

Om du är den som ”lämnar”; bete dig anständigt mot den som blir lämnad. Tänk på att för hen kan det vara en djup sorg och känsla av ofrivillig förlust som kan beskrivas som att någon faktiskt dött. Visa hänsyn och respekt. Var anständig.

Om du är den som blir ”lämnad”; låt sorgen få ta tid. Det finns inget rätt eller fel i hur du reagerar och vad du känner. Tillåt dig att känna alla dina känslor och försök prata med familj och vänner om din situation och hitta gärna något där du kan få utlopp för dina känslor, för mig handlade det om att skriva. Jag skriver av mig mina känslor och det hjälper mig att komma vidare.

 

Om du vill läsa om min och min exmans separation så kan du läsa inläggen Checklista för skilsmässa och Livet blir sällan som man tänkt sig. 

 

Ha en bra dag och glöm inte bort att bete dig anständigt!