En sak som jag verkligen inte gillar är trädgårdsarbete!
Jag tycker det är så tråkigt och jobbigt att hålla på i trädgården och ser detta som något nödvändigt ont.
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av trädgårdar och grönska och vet inte mycket om blommor och buskar och träd.
Jag bor i ett hus med en tillhörande tomt som är väldans stor (tycker i alla fall jag).
Tomten är nästan 2000 kvadratmeter och den består av mycket gräs, buskar och en del träd. Det är inte en skogsträdgård så gräsmattan måste klippas regelbundet för annars ser det väldigt fult och vildvuxet ut.
Jag kan nästan säga att jag känner mig provocerad av min gräsmatta!
Den bara växer och växer och jag måste klippa den minst en gång per vecka.
Och alla dessa buskar som växer som ogräs! Jag har en häck mot gatan som ska vara typ en och en halv meter hög och en halv meter bred, den är nu typ 5 meter bred. Den bara sväller! Och i häcken har det växt in nått slags ogräs så det ser inte klokt ut.
Jag är verkligen inte vän med min trädgård och jag känner mig faktiskt som fiskaren Santiago i Ernest Hemingways bok Den gamle och havet.
Boken handlar om den gamle fiskaren Santiago som inte haft någon tur med sitt fiske och har inte fångat någon fisk på flera månader. Han är emellertid övertygad om att hans otur är på väg att ta slut och ger sig ensam ut med sin lilla båt på havet utanför Kubas kust. Redan första dagen får han en enorm spjutfisk på kroken. Boken handlar om de dygn då fiskaren kämpar mot fisken. Ju längre kampen pågår desto mer ökar fiskarens beundran för och medkänsla med sin motståndare. Till slut lyckas den gamle uppbåda sina sista krafter och dödar fisken. På väg hem igen äts emellertid fisken upp av hajar, och det enda som återstår till slut är skelettet, dess huvud samt fiskens stjärtfena.
Santiago blir helt enkelt besegrad av havets makter trots sin kamp och det är precis så jag känner mig med min trädgård.
Det går liksom inte att ”vinna” över trädgården.
Trädgården går inte att besegra och knappt tukta heller.
Nu har jag förstått att jag måste ändra strategi, jag måste ha ett annat mind-set gentemot min trädgård för det är faktiskt inte konstruktivt att känna sig provocerad och arg på sin gräsmatta. Det förändrar ingenting.
Jag får helt enkelt acceptera att det går inte att besegra gräsmattan och alla växande buskar. Jag får acceptera att det växer in rosor i sockertoppsgranen…
Så det jag behöver göra är att dels ändra mitt mind-set, mitt sätt att se på och förhålla mig till min trädgård och dels ta fram en strategi och plan för hur jag vill ha min trädgård i framtiden.
Det jag gör nu är att jag brukar dela upp gräsklippningen på tre dagar så jag tar en tredjedel per dag och då känns det inte lika jobbigt.
Sen ska jag ta hjälp av nån som kan ta hand om busk-klippning för att avlasta och jag ska prata med en kompis om att låta gräva upp en del buskar och försöka platta till/jämna till gräsmattan så den blir lättare att klippa för nu är den ojämn och bucklig vilket gör det extra jobbigt att klippa den.
Sen när den är jämnare så ska jag kolla upp vad en robotgräsklippare kostar…
Du som har trädgård; hur är det med dig och din trädgård?
Känner du dig åxå som Santiago eller gillar du trädgårdsarbete?
Har du några bra tips till mig som kan förenkla i mitt trädgårsarbete och trädgårdsplanering?
Ha en bra dag och glöm inte bort att ta hand om din trädgård (om du har en) och din bostad!