Livet blir sällan som man tänkt sig…

Livet blir sällan som man tänkt sig, eller hur?

Man tror att saker och ting ska vara på ett sätt och sen,helt plötsligt, så förändras det, livet, varandet.

När jag och min exman gifte oss 2006 så tänkte jag att det var för alltid, i vått och torrt, i medgång och motgång tills döden skiljer oss åt. För det var så vi sa, då.

Men saker och ting förändrades och 2017 så skilde vi oss (KLICKA HÄR för att läsa inlägget Checklista för skilsmässa).

Du som läser min blogg vet att det var en mycket svår tid för min del och jag var verkligen helt ” lost”, jag hade inget golv och mådde mycket dåligt.

Men sakta men säkert så blev jag tvungen att acceptera skilsmässan men jag förlät inte min exman. Jag vare sig kunde eller ville förlåta.

Istället utvecklade jag en slags känslomässig överlevnadsstrategi som (vilket jag förstått i efterhand) handlade om att ” skydda mig själv”, jag byggde upp en mur av distans och avståndstagande mot min exman men jag var egentligen djupt besviken, övergiven, sårad och ledsen. Den som drog det kortaste strået, den som blev utan, lämnad, övergiven. Den som fortfarande älskade.

Men det kunde och ville jag inte visa så det var lättare att vara arg. Jag byggde upp ett försvar av aggressivitet mot min exman som i sin tur försökte vifta med den vita flaggan som jag viftade bort för jag såg bara ett rött skynke.

Min exman gjorde nämligen några försök att bli vän med mig, försök som jag totalt dissade då jag var så arg. Jag kände mig till och med provocerad av att han försökte kontakta mig.

Mina systrar tyckte nog att jag överreagerade men det brydde jag mig inte om tills min ena syster en dag sa att jag var så bitter.

Då blev jag ÄNNU argare! Jag var inte bitter! Jag var ARG!

 

Efter det så vände det för mig i den meningen att jag ville verkligen inte framstå som bitter och det var så jag uppfattades. Inte bra. Jag förstod att jag var tvungen att ”tagga ner” och sänka garden och sent i höstas (2018) så tackade jag Ja till en lunch med min exman.

Vi träffades några gånger i något slags försök att vara vänner men jag märkte mycket snabbt att jag kunde inte vara vän med honom.

Jag hade alldeles för starka känslor för honom och mådde dåligt av att träffa honom som bara vän.

Jag kände tidigt att ”detta går inte”, det är svårt med en relation där en vill vara vän och den andra kärlekspartner.

För jag älskar min exman, har gjort det sen dagen vi först träffades des 8 februari 2001, och jag gör det fortfarande.

Jag bestämde mig för att avsluta vår nya vänskap och berättade som det var, att jag inte klarade av att bara vara vän då jag har så starka känslor för honom.

Jag klarade inte av att säga detta face to face utan skrev ett sms en sen kväll.

Morgonen efter får jag nästan en chock!

”Anna, jag älskar dig! Kan du ens överväga att ta mig tillbaka”, står det i ett sms från min exman.

 

Vi dejtade under december-januari och jag var verkligen ÖVERLYCKLIG!

Vi planerade för en resa till Paris i vår, vi gjorde en massa roliga saker och jag fick nyckel hem till honom.

Han bedyrade sin kärlek för mig och vi hade ”hittat tillbaka” till varandra!

 

Jag skriver ” hade” då lyckan (min lycka) inte blev så långvarig…

Sent i januari kom min exman på att han hade förhastat sig när vi började träffas igen och att han var ” osäker” på sina känslor för mig.

Jag kastades tillbaka till sommaren 2017 då han bestämde att vi skulle separera och nu får jag börja om ”kommaöverhonomprocessen” igen.

Inte kul, men vad gör man när den man älskar inte älskar en tillbaka?

Bara att bryta ihop och gå vidare.

Jag skulle vilja skriva att en sak har jag lärt mig, men jag vet faktiskt inte vad jag lärde mig av detta, då detta är en erfarenhet jag gärna varit utan för det är smärtsamt när kärleken man själv känner för en annan människa inte är ömsesidig.

Men jag har lärt mig ytterligare en sak om min exman; han kan verkligen konsten att såra andra människor på djupet.

Och om han tyckte att det var kyligt mellan oss förut så har nu istiden infunnit sig…

Over and out.

Nu ska detta flygplan göra sig startklar, än en gång, för flygplan lyfter ju i motvind, inte medvind…

Jag avslutar denna reflektion med en text av Waldersten som sätter fingret på exakt det jag känner nu.

Ha en bra dag och glöm inte bort att alla är inte ditt ex!

 

(Lyssna gärna på veckans avsnitt av Livsstils & Skönhetspodden av Tuna Influencers där jag berättade om att vi hittat tillbaka till varandra i avsnittet om kärlek och separationer genom att KLICKA HÄR).