Fuck droger! Ljusmanifestation mot droger

Min lilla lillebror Pelle dog när han var 22 år. Han dog av en överdos droger. Han var blandmissbrukare och hade 11 olika narkotiska preparat i kroppen när han dog.

Pelle dog i sin (vår) mammas säng.

Pelle började med droger när han var 13-14 år och det började med tobak och hasch. Den vanliga inkörsporten till drogmissbruk. Pelle var en helt vanlig unge som hamnade snett.

Under Pelles missbrukstid var vi en ganska sjuk familj, för man blir sjuk av oro och rädsla. Vi levde i en ständig oro för Pelle och det blev bara värre och värre. Allt i vår familjs liv kretsade runt Pelle och hans missbruk. Vi blev sjuka och medberoende. När Pelle mådde bra och var drogfri mådde vi bra, när han var aktiv i missbruket kom ångesten och oron. Hans ångest var vår ångest.

Det kanske låter hemskt, men på ett sätt var det en lättnad när han dog, för då visste vi, vi visste var han var och vi behövde inte oroa oss mer. Vi behövde inte oroa oss mer för överdoser, våld och uppgörelser.

Men oron och ångesten byttes såklart ut mot sorgen och saknaden och i ärlighetens namn vet jag inte vilket som är värst.

Men jag vet vad det betyder att vara anhörig och medberoende, jag vet hur det känns när en familj blir en skugga av sitt forna liv och jag vet hur det känns att förlora en älskad bror.

Inget av detta önskar jag någon människa på jorden.

Jag säger bara en sak; håll dig borta från droger, gör allt i din makt för att hålla dina barn borta från droger.

Att vara missbrukare och anhörig till en missbrukare är helvetet på jorden.

Pelle hade varit 38 år om han hade levt, han blev blott 22 år.

Pelle var en underbar lillebror som var så sprudlande och full av liv innan drogerna kidnappade honom och ingen lösensumma var tillräckligt stor för att frige honom…

Vila i frid Pelle, du fattas oss❤️

 

För att hedra Pelle och alla andra människor som dör av droger så ordnas det en ljusmanifestation mot droger årligen i Eskilstuna.

Vi samlas en novemberkväll på Fristadstorget i Eskilstuna för att gå ett fackeltåg till Kloster Kyrka, en centralt placerad kyrka där vi brukar vara varje år.

Kloster kyrka är en stor och ståtlig kyrka som byggdes på 30-talet.

Vid altaret hade vi tänt ljus som stod i en hjärtform.

I kyrkan var det både tal och musik.

Även jag läste en av min mammas dikter i kyrkan:

”Om en pojke på 22 år

Så ensam han blev
Vart tog alla vänner i vägen
Man slogs om knarket
Man slogs om priset

Han satt ofta på sin obäddade säng
Elkabeln låg bredvid
Giftet hade kommit in i hans kropp
Han var lycklig

Men det fanns ett ansikte som var fyllt med sorg
Han var ingen knarkare sa han
Han var en människa

Det var kyliga kvällar och nätter
Han letade efter mer knark som skulle göra honom lycklig
Alla var maktlösa
Dagen kom han förlorade kampen
Heroinet vann över honom

Han låg i sängen
Hade det vackra påslakanet med blommor på
Så stilla så oändligt stilla
Polisen kom
Den svarta bilen kom
De la honom i en svart plastbox  med dragkedja

Åkte iväg några mil
Till livets slutstation
Obduktion i Solna

Han låg där på en rostfri bårvagn
Han såg ut som en korgosse med vitstärkt krage
I rummet lyste ljusen
Över honom var det ett runt fönster mot himlen

Han blev fri
Han behövde inte ta emot mera smällar
Han behövde inte förnedras
Han blev fri

Han vilar på st eskilskyrkogård
Och han är inte ensam
Omkring honom ligger många människor
Och han har fått ro
Och han sa ofta
Mamma jag är ingen knarkare
Jag är en människa

Han blev 22 år

Mamma”

 

Ha en bra dag och glöm inte bort att hålla dig och dina nära och kära borta från droger!