”Det är så här livet ska levas!” utbrast mitt 9- åriga barnbarn Kevin i varenda nedförsbacke under cykelturen.
Kevin älskar att cykla och har inga problem med att cykla relativt långt.
För några veckor sen hade vi ”farmorsfritids” här hemma så Kevin var hos mig hela veckan istället för att vara på fritids.
Vi cyklade, badade, spelade Fia med knuff och åt glass.
Vi spelade även in Youtubefilmer (han har nämligen åxå en Youtubekanal).
Det är när jag är med mitt barnbarn som jag verkligen får perspektiv på tillvaron, på livet.
Man förstår vad som är viktigt, och att uppleva världen genom en nioåring är fantastiskt!
Det är när jag är med Kevin som jag ser det stora i det lilla, det som verkligen betyder något.
Han har ju dessutom helt rätt i att livet borde levas i en nedförsbacke, på cykel en sommardag på sommarlovet med vind i håret. Ingen skola eller en massa måsten.
Samtidigt så finns det ju uppförsbackar i livet, både branta, korta och superlånga och sega, och de är ju åxå en del av livet och helt nödvändiga för det skulle bli väldans enformigt om det alltid var nedförsbacke.
Det vi gjorde när det var uppförsbacke var att kliva av cykeln och gå upp för backen, då blev det mindre jobbigt.
Hur gör du i uppförsbackar? Kliver du av cykeln och leder den uppför backen? Eller ställer du dig upp och cyklar på som tusan? Eller tar du dig upp lugnt, metodiskt men bestämt?
Tar du damtrallan eller sportcykeln?
Eller varför inte en tandemcykel?
(Foton lånade med tillstånd från Pixabay)
Ha en bra dag och glöm inte bort att ta en skön cykeltur då och då!