Extrovert-introvert

Jag har alltid sett mig som en extrovert person. En social och utåtriktad person som gärna står i centrum.

Jag tror även att människor i min omgivning uppfattar mig som extrovert snarare än introvert.

Egentligen spelar det ingen roll om man är extrovert eller introvert eller både och, men det är ett bra sätt att lära känna sig själv, att förstå sig själv lite bättre och varför man reagerar som man gör i vissa situationer.

 

Jag läste en intressant artikel i tidningen Elle för en tid sedan och artikeln handlade om extroverta introverta personer och det var så mycket som stämde på mig!

Jag hamnar då och då i en lite jobbig/konstig situation med människor jag inte känner så väl, typ någon bekant, och det blir en pinsam tystnad.

Som att jag inte har något att säga den personen och den verkar inte ha något att säga mig heller.

Nu har jag förstått att det handlar nog om den extroverta introverta hos mig då författaren till artikeln i Elle menar att personer som jag är ofta tysta då jag är blyg, men det betyder inte att jag inte vill prata. Och jag vill vara med folk, men inte nödvändigtvis prata så mycket.

Jag tror att det är därför jag är så förtjust i den digitala världen via sociala medier. Man får vara med och kommunicera och interagera men på sina egna villkor.

Jag har dessutom väldigt svårt för kallprat. Jag tystnar lätt när det blir för mycket kallprat.

Jag vill veta saker på djupet om andra människor. Jag vill gärna veta var de jobbar, om de pluggar, till vad, hur ser deras familj ut, vad drömmer de om, vad blir de glada, ledsna, upprörda över. Inte för att jag vill snoka men jag är så nyfiken på andra människor och som extrovert introvert ser jag helst att andra pratar och då är det ju bra att ställa många frågor till dem.

När jag väl umgås med andra så föredrar jag att umgås med några få personer snarare än stora grupper. Jag har aldrig haft något ”gäng”.

Men jag föredrar ensamheten och får kämpa med min introverta sida och tvinga mig själv att umgås med andra människor.

Ibland tänker jag att det även beror på att i mitt yrkesliv så har jag väldigt mycket kontakt med andra människor, mycket olika samarbeten och det gör att jag blir liksom ”mätt”.

Jag behöver ensamheten för återhämtning, och jag trivs bra i mitt eget sällskap.

Då jag jobbar som chef så är jag ofta i en ledarroll och de gånger jag får beröm så vill jag bara fly eller sjunka genom jorden.

Jag blir superblyg när jag får för mycket uppmärksamhet.

En paradox till detta är att jag är en ”teaterapa”. Jag har tidigare jobbat som skådespelerska och älskar att stå på scen och spela olika roller.

Jag gillar verkligen att föreläsa, hålla i workshops och vara konferencier. Ju fler i publiken ju bättre!

 

En extrovert introvert personlighet verkar stämma väl överens med min personlighet. Introvert i vissa sammanhang och extrovert i andra.

(Bilder lånade med tillstånd från Pixabay)

 

Ha en bra dag och glöm inte bort att du är bra som du är!