Jag blev farmor när jag var 39 år, vilket kan ses som ganska tidigt, jag är en ung farmor.
Det finns både för- och nackdelar med att vara en ung farmor.
Fördelen är att man (förhoppningsvis) har mycket tid kvar med sitt barnbarn.
Jag kommer antagligen att se mitt barnbarn växa upp och skaffa egna barn, kanske till och med få uppleva barnbarnsbarn.
Däremot kanske man inte har så mycket tid för sitt barnbarn då man själv är mitt i sin egen karriär. Jag har sällan möjlighet att hjälpa till att hämta på dagis eller vabba med barnbarn (som man får) som andra (främst äldre) mor- och farföräldrar gör ibland.
En sak som jag tyckte var väldans bra med att bli farmor tidigt var att jag kunde hoppa över det där med fyrtioårskrisen, vad är det för mening med att ha en fyrtioårskris när man ändå ska bli farmor? Det verkade meningslöst så jag hade ingen fyrtioårskris.
Men det allra bästa med att vara farmor är ju så klart barnbarnet själv.
Ha en bra dag och glöm inte bort att ta hand om dig och familjen!